Svar till läsare



Det har du rätt i. Jag brukar vara så himla motiverad jämt. Tänkte på träning hela tiden med en sådan glädje, längtade till exakt varje pass.

Sedan jag fick så stora problem med min rygg så har träningen inte varit densamma, som ni vet.. men efter att jag hade varit i Malmö på BMR grand prix och sett alla tävlande så blev jag så sjuuukt motiverad och peppad och på måndagen efter jag kom hem från Malmö började jag min "resa" mot snyggaste sommarformen ever.

Felet tror jag var att jag var så övermotiverad och gick in 210%. 2 träningspass per dag, minst 3 cardio pass per dag och en mycket strikt diet. Jag följde den till punkt och pricka. Detta resulterade i att jag gick ned ca 3kg på en vecka.

Jag tror att jag gick in för hårt för att jag så gärna ville att det skulle hända något snabbt och både mitt huvud och min kropp sa ifrån, och tyvärr så lyssnade jag för sent för jag har inte riktigt kunnat komma tillbaka helt ännu. Jag tycker inte det är lika roligt, ingen motivation, ingen längtan till passen och jag är sjukt trött. Försovt mig från väckaren upprepade gånger (ibland ställt 2 alarm som jag sovit ifrån), och inte tagit mig upp ur sängen, även om jag inte varit uppe länge kvällen innan. Detta har aldrig hänt mig innan. Jag brukar studsa upp så fort jag hör första signalen från väckaren.

Jag har gått upp och vikt och tappat muskelmassa.. bland annat mina axlar, som jag så gärna hade velat ha kvar. Jag vet att jag kommer att komma tillbaka så småning om, likaså mina muskler. Jag tror att alla någon gång faller djupt för att sedan ta sig upp igen och vara en läxa rikare.

Jag fortsätter kämpa mot mina mål, även om det går lite tyngre nu. :)


Jag fattar inte varför jag inte vågar skriva mitt namn? /Tjej 22 år

Vilket ärligt och fint svar :).

Jag tror absolut att du kommer nå alla mål du sätter upp för dig själv. Men allt kan inte gå hur snabbt som helst.

Jag önskar dig all lycka till. Hoppas träningsglädjen snart är tillbaka till 100% och att du tar hand om dig själv hela vägen! :)

<3

Så konstigt. Har följt dig ett tag och blivit motiverad till att själv fortsätta med min träning. Senaste tiden har jag skjutit upp det pga skola och annat stress. Vilket är helt onödigt egentligen, lite hinner man ju och träna. Men det jag försöker att säga är att jag också halvt tappa glädjen i att träna. Men nu dom senaste dagarna börjar det sakta komma tillbaka. Mullet som jag la på börjar försvinna och jag vet att jag kommer se ännu bättre ut än vad jag gjorde innan! Så tack för det här inlägget. Nu vet jag ju att det även kan hända den bästa. I detta fallet du ;)Kram